Alltså?! Allvarligt
Igår söndag så var jag ute på min vanliga morgonpromenad, promerade i solen längs vattnet. Mycket skönt.
Senare på förmiddagen (kl 10.00) så var jag uppe på gymmet för ett styrkepass. Ben stod åter igen på schemat!
Gick bra. Körde 300 reps i bensparken, dock inklusive uppvärmningen. Därefter var det fyra set frontsquats- kände mig rätt så mör i benen då hihi. Efter den övningen så avslutade jag med raka mark med hantlar tre set. Gick helt okej, Knät kämdes okej och ryggen- ja den var inte värre iaf.
När jag väl kom hem igen så hade Sofia pallrat sig upp från sängen. Vi satt ute o myste i solen medans hon åt sin frukost och sedan tog vi en promenad i solen. Åh vad skönt det var. Så pass varmt att det fick bli i linne :-)
Efter promemaden så slappade jag i solen en stund. Somnade nästan på den oerhört osköna soffan. Hade funderat redan på morgontimmarna om jag skulle försöka mig på en löptur, kändes inte rikitgt aktuellt i solen. Men det blev kyligare, så jag förflyttade mig in och blev lite piggare.
Det var då jag tog beslutet att försöka mig på 5km rundan i Ensta spåren....
Bytte om, la ner vatten och aminosyror i väskan, snörade på mig skorna och åkte iväg.
Jag kände mig så seg och trött. Kopplade in hörlurarna, satte på musiken och tog de första kliven. Oj vad tung jag var. Kändes osm jag sprang i slowmotion...
Den första km avklarades- shit hur ska det här gå tänkte jag?! F-n, det kommer inte fungera, men jagm åste åtminstone klara av 3 km...eller??? När jag avklarat 2km så fortsatte jag. Långt fram såg jag två färgglada ryggar- tänkte att ja men dom ryggarna ska jag se hela tidem...men så försvann dom. Damn! Nej, där, där är dom igen... bra... det var bara kurvan som gömde dom :-) Jag kom närmre och närmre. När avklarat 3km var jag förbi. Hejja mig.... sprang ju snabbare än dom trots att det känmdes som jag lunkade fram...
Jag kom över på *rätt* sida av vägen igen- vet att där någonstans så kommer den lilla skylten med 2km kvar. Yes! Jag har klarat av 3km. Okej, jogga men gå aldrig Camilla, det h'r kanske kan gå ändå?!
Efter stigen in till en av stationerna för roslagsbanan så är det en skön lugn sträcka innan den långa stigningen, som kommer precis innan det är 1km kvar... Jag klarade även den!!! Jippi!!!!
Åh där sprang jag om en till, n¨n som inte orkade springa- framför den personen så joggade en annan och vips så var ajg förbi den personen också. Det var där den konstiga känslan började krypa på mig. Vad är det som händer?! Är jag ledsen eller vad är jag? Nej, jag är tokglad! Det började gå upp för mig att jag nog skulle klara av hela rundan... Så kom den sista backen- den jag alltid fasar för- Tog mig upp för den också coh sedan så var det bara en backe ner till bilen....
Jaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!! Jag sprang mina första 5km på evigheter. Det har inte hänt sedan innan min knäskada. Woho!!!
Tiden var 35min. Helt klart godkänt tycker jag!
När jag sedan kom hem så vankades det grillning- smarremums!!!
Idag måndag blev det en lång morgonprommis i solen på ca 100min. Vid 0915 påbörjades dagens styrkepass med Isa- Bröst.
Och nu på kvällskvisten blev det en promenad på ca 80min med Sofia. En rätt så bra måndag helt enkelt.
Imorgon kanske jag försöker mig på en ny löprunda :-D
Jag längtar till sommaren. Till alla soliga dagar. Till alla härligt fantastiska stunder. Midsommar, Tammercamp m.m.
Men också alla promenader och träningspass utomhus eller att få använda alla mina nya snygga plagg från Better Bodies :) Wieeee
(hämtade mitt paket i onsdags....)



